Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bet bitit, pres. biter
bit·er1avskilja eller dela
genom bett el. med vasst verktyg e.d.
Nollhan bet av cigarrenhan bet av en bit ståltråd med tångenbita av ngt (med ngt)sedan 16032bryta av genom bitande
Nollbita av en tandbita av ngtsedan 18423bryskt avbryta ngn
komm.”Sköt dina egna affärer!” bet han avbita av SATSsedan 1891Subst.:vbid1-119747avbitande,
vbid2-119747avbitning (till 1 + 2)