Svensk ordbok 2009, webbversion

bita a´v verb bet bitit, pres. biter bit·er1av­skilja eller dela genom bett el. med vasst verk­tyg e.d. Nollhan bet av cigarrenhan bet av en bit stål­tråd med tångenbita av ngt (med ngt)sedan 16032bryta av genom bitande Nollbita av en tandbita av ngtsedan 18423bryskt av­bryta ngn komm.”Sköt dina egna affärer!” bet han avbita av SATSsedan 1891Subst.:vbid1-119747avbitande, vbid2-119747avbitning (till 1 + 2)